"So, Tom? Do you wanna do something really monotonous on your last day?"

Jag har faktiskt sett fram emot idag. Inte för att jag ibland också fått göra monotona saker, som att scanna, bränna eller leta coola webplatser. Det hör ju liksom till. Jag har ändå haft tur, chefen gjorde det klart från början att jag internade som designer och inte exempelvis ateljéassistent. Det är jag tacksam för. Det har varit upp och ner så klart. Jag har blivit sågad. "Is this what you have been working on all day, Tom!? Where does your inspiration come from?" Men jag har också fått ett jobberbjudande. Jag har fått göra roliga grejer och tråkiga grejer. Jobba över och gå hem tidigare. Värsta stunden var när alla gick hem en kväll. Lämnade mig ensam att färdigställa, printa och paketera presentationerna till morgondagens kundmöte, på en printshop på 6e avenyn i ottan. När jag åkte hem vid halv tolv, fanns en bil beställd som skulle hämta mig tillbaka till kontoret klockan 04.00 morgonen därefter. På kundmötet klockan 9 pratade de mest om hur dålig servicen var och hur det här hotellet vi satt på var "so last year". För mig var det ett "Do not speak until spoken to-kind of meeting." Då var man inte stor. Men det gick bra. Allt blev bra. Några (de som gick hem) verkade småle lite nedlåtande åt mig, men andra uppskattade min effort. Bästa stunderna är de med Pete, Ross och Eurora. De blev riktiga vänner. De stöttade mig i början när man var liten och blyg. Peppade på vägen när det gick tungt. Asgarvade på slutet tillsammans. Pete och Ross håller på och bokar resor till Sverige i höst. Pete med kompis och Ross med tjej. Konstigt och jättekul! Då har jag ändå jobbat som fan på att "lower their expectations" för att de inte ska bli besvikna. Men amerikanerna verkar inte riktigt förstå det konceptet.

Det blir ingen stor avslutningsfest idag. VD'n tyckte vi skulle gå ut till Aquavit (dyr svensk restaurang) på lunchen och jag tyckte vi skulle fortsätta till närmaste bowlinghall. Det var en bra idé tyckte han, men efter backning hos chefen (som jag antar alltså är över VD'n) caterar vi in thaimat och äter på kontoret istället. Det är väl ok, antar jag. Men lite tråkigt efter allt snack om att jag fick välja vad jag ville och vi skulle ta eftermiddagen off. (Men å andra sidan, i hela New York kunde jag inte komma på något sexigare än bowling, så skitsamma...) Kanske kunde vi sluta lite tidigare och gå ut och ta en drink efter jobbet också. Kanske.

Hela fashion/design/New York-grejen har varit otroligt fascinerande att få uppleva! Väldigt olikt hemma, och ändå precis samma sak, antar jag. Alla dessa karaktärer, som blivit personer och en del till och med vänner. Det känns. Designwise har det varit båda svårare och lättare än jag trodde. Det som är bra form hemma är bra form borta också. Det var skönt att förstå. Samtidigt, de gör en helt annan grej här. Att hitta balansen mellan det som får deras kunder att välja dem och det som får mig att vilja hålla på med det här är inte lätt. Fotografi är ett område som varit otroligt svårt. Alla dessa helt okända (Läs: superdupermegakända) amerikanska fotografer. Att hitta. Välja. Tycka är lättare, men ändå svårt. Man vet ingenting om vem som jobbat med vad och vad folk tyckte om det. Uppfriskande och konstigt.

Anna slutade också igår. Nu ska vi ha 4 veckors semester ihop! Hänga här i 2.5 och i Sverige resten. Underbart! Jag är så pepp på att ladda om, göra ingenting, uppleva allting. Vill inte jobba mer nu. Vill jobba i trean istället.