Kära Tom och Anna,
Tack för en underbar vistelse hos er i Amerika. Vilken vecka! Jag (Kristin) har varit så jetlaggad i två dagar att jag nästan haft feber. Men det var det värt. För herregud vad vi har utvecklats som människor under vår semester. Karl har visat att han numera kan tituleras shoppingpingla och Kristin har blivit friad till av en semi-hemlös man utan framtänder. Vi har också sovit på cementgolv, nästan blivit kvävda av en stor luftmadrass och åkt på otaliga ofrivilliga utflykter till Coney Island. Vi har lamslagits av strömavbrott, nästan svettats ihjäl i Central Park och tappat bort varandra på Tiffanys. Vi gick miste om en Morrissey-konsert, inte hunnit se Knocked up och ätit en massa alldeles för fet mat. Och så har vi svettats svettats svettats. Men mest av allt har vi varit glada över att vi känner Tom och Anna. Som var så gästfria att vi till och med fick dela luftmadrass med dem. Och alla andra rumskompisar och besökare som varit så snälla mot oss. Och alla roliga grannar som gått runt med stora pälsmössor på fredagarna. Tack!
Kändisar som vi såg i NY: Mike Myers och Eddie Murphys trailer. Och nästan Zach och Drew.
Medan vi var i NY passade vårt gym här hemma på att explodera och brinna upp. När jag gick förbi gymmet idag satt där en lapp till alla medlemmar med texten "Det är inte så illa som det ser ut. Vi jobbar på nya lösningar. Kolla hemsidan för mer info". När jag tittade in genom den öppna dörren var det kolsotigt och inte en enda pryl som inte var uppbrunnen. Allt var bara aska och svart svart svart. Men det kallar jag en positiv inställning till livet. Saker är inte alltid så illa som det ser ut. Det känns skönt att tänka så när vi kollar på våra svettiga flottiga semesterkort.
Massa kramar från Karl och Kristin
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar