Del II: New York - Roligt men jobbigt också

I söndags var jag ganska slut. Det hade varit långa dagar på Columbia, sena kvällar, mycket fläng hit och dit och det är jobbigt att bo i ett och samma rum tillsammans med 6-8 andra personer. Allt det där hade tärt ganska hårt. Kristin och Karl hade precis kommit och var, trots en väldig entusiasm och energi, antagligen ganska trötta dom med. Precis innan vi ska gå och lägga oss så punkterar en järnbalk den stora nyinköpta 80-dollars luftmadrassen som Kristin och Karl ska sova på. Den enda tejp som finns i lägenheten är Kristins dyra kirurgiska tejp, gjord för att huden ska kunna andas. Vi tejpar så gott vi kan och går och lägger oss. Jag sover som en sten tills klockan är ungefär 3.10 då jag vaknar av att det viskas borta hos Karl och Kristin. Dom ligger på golvet eftersom all luft läckt ur madrassen. Vi tejpar om, pumpar upp och går och lägger oss igen. Jag kan inte somna om. Efter en halvtimme ser jag hur madrassen börjar sjunka ihop betänkligt. Jag väcker Tom som tittar bort lite snabbt mot Kristin och Karl och säger:
- Ja men dom ligger ju inte där längre.
Det visar sig att dom sjunkit in så mycket i madrassen (den är tjock) att dom inte syns längre. Jag vägrar strula med pump och tejp igen. Jag tänker så det knakar men den enda jag lösningen jag kommer på är att vi får ligga alla på vår luftmadrass. Så jag drar ut den hela luftmadrassen mitt på golvet och vi lägger oss alla fyra på tvären. Jag sover inget mer den natten.