Kuf-Anna del II

Ok, det här överträffar ensamhetshistorien med busschauffören. När vi är tillbaka i Columbus efter workshopen smiter jag snabbt iväg och ser fram emot en lugn kväll ensam på mitt b&b. Äntligen ska jag göra något som jag brukar drömma om att jag gör: gå ut och äta middag ensam på restaurang. Vid sjutiden går jag iväg med tanken att jag alltid kan ta en pizza eller någon annan snabbmat om jag fegar ur i sista stund. Jag har även med mig en bok i väskan för att undvika att se för kufisk ut. Efter lite traskande fram och tillbaka i närheten av där jag bor sätter jag mig på en japansk restaurang som har mycket folk och verkar lite lördagsfestlig. Ett vågat val. Jag blir placerad utomhus vid ett bord ganska nära ingången och beställer ett glas vin. Precis när jag börjar känna mig cool och lugn kommer nästa hela workshoppen in på restaurangen. Min första tanke är att slänga mig på golvet men jag inser att det skulle se ganska dumt ut. På en sekund har jag förvandlats från tuff-anna till kuf-anna. Jag nickar och ler lite grann när dom går förbi och någon skojar om att så lätt blir jag inte av med dom. Trots det frågar ingen om jag vill sitta vid deras bord. Deras sällskap hamnar några bord bort. Igenom hela min sushi, vårrulle och vita vin anstränger jag mig för att avslappnat läsa min bok och äta sakta för att det inte ska se ut som jag vill springa därifrån. När jag äntligen känner att det gått tillräckligt mycket tid betalar jag snabbt, nickar och ler lite till mot deras sällskap och går sen sakta mot utgången. Faan jag kommer att vara kuf-anna hela veckan nu.