Tack å hej

Då var det slut för den här gången. Vi har haft en fantastisk sommar i New York men nu är det dags för att ta tag i livet här hemma. Tack för att ni läst! Kramar Anna och Tom

Hemma hos Elsa

Vi är mjuka

Efter att ha sorterat, slängt och t.o.m vägt väskorna för att undvika straffavgift stod vi äntligen på Newark med 2 sprängfyllda väskor var. Vi var tidiga och kön till incheckninsdisken var kort. Väl framme så rynkar tjejen i disken på pannan och frågade om jag hade en pappersbiljett. Det hade jag inte, bara ett e-ticketnummer. Då ringer hon någon, hummar och rynkar på pannan ännu mer. Jag känner mig lugn. Toms incheckning har gått utan problem. När hon lägger på säger hon att jag måste ringa Kilroy. Dom har bytt ut mitt e-ticketnummer och SAS kan ingenting göra. Jag frågar om dom kan hjälpa mig att ringa eller om jag kan få tillgång till internet. Det kan jag inte. Hon vinkar fram nästa person i incheckningskön. Jag känner mig stressad. Köper en tillfällig internetaccess och loggar upp med min dator samtidigt som jag försöka ringa Kilroy i Sverige. Både Kilroy och SAS har stängt sina kontor eftersom klockan är över nio i Sverige. Tom pratar med incheckninsdisken och stoppar våra väskar. Tom pratar med SAS ticket sales och vi får två nya nummer från SAS ticket sales. På det ena svarar ingen. På det andra pratar jag med en kvinna som hela tiden upprepar "We're not Kilroy". Jag börjar gråta. Tom ser stressad och rådvill ut. Snyftande fortsätter jag ringa och surfa runt. Batteriet på dator är nere i 30%. Tiden går. Tom pratar med SAS Ticket Sales igen. Ända sättet vi kan få åka med är om vi köper en ny biljett. För 10 000 kronor. Nu gråter jag mer. Jag hatar att flyga. Jag vill inte ta såna här beslut. Vilket flyg är det "menat" att jag ska åka med? Tom tycker vi ska köpa en biljett. Jag gråter. Kan inte tänka. Så vi ringer hem, båda två. Pappa lugnar. Säger att kommer att ordna sig. Säger att vi ska köpa en biljett. Med min internetaccess och med lite batteri kvar för jag över 10 000 kronor till mitt VISA-kort. Gråtandes köper jag en ny biljett. Kvinnan på ticket sales mjuknar lite. Kvinnan i incheckningsdisken lika så. Jag gråter lite till. Väl på planet frågar jag om dom har något vegetariskt trots att jag har glömt boka det till den nya biljetten. Javissst, dom har en "över". När maten kommer står det "Anna Hjalmarsson" printat på platsförpackningen.

Tummen

Titta! Jag har slutat att riva på min tumme. En kravlös tillvaro och med moroten att jag skulle få gå på manikyr (utan att manikyristen tittade på mig som om jag vore pestsmittad) har jag lyckats hålla upp i flera veckor. Så sista veckan gick jag på manikyr och pedikyr 2 gånger. Bara 15 dollar! På pretty hot nail tittade jag fascinerat på när hispanics-tjejerna fick lösnaglar med konstverk på. Den lilla asiatsika kvinnan som tog hand om mig tyckte nog jag valde en konstig färg. Hon kommenterde hela tiden mitt nagelacksval med små utrop: "very fresh", "like the color, yeah!?"

Inte riktigt slut än

Det kommer några inlägg till snart. Måste bara ta hand om tidsomställningen och uppackningen först.